Innerdalen känd som en av Norges vackraste fjälldalar. Jag har inte sett så många av dem, men något får mig att återvända, i år för tredje gången. Naturen är vacker med alla sina skiftande områden och olika motiv i stort och smått. Det kanske kan tycka knasigt att återvända år på år till samma område, när det finns så många platser att besöka. Visst den tanken slår mig ibland, men Innerdalen drar i mig. Jag har behov av att besöka områden flera gånger innan jag "ser och upplever".
Handen på hjärtat, det är inte bara naturen, det är skönt att under en period ingå i en "skyddad verksamhet", där allt går ut på att äta, sova, fota och umgås med vänner. Så många fina trevliga människor, där vänskapen växt allt starkare. Kanske helt naturligt, med den närhet vi alla känner till det vackra, och den närhet vi har till varandra, slitande efter fjällsidorna och i tystnaden framför datorerna om kvällen.
Hällarna, 30 minuters stigande promenad från Innerdalshyttan in i Renndalen.
Det hade inte regnat på tre veckor innan vi kom till dalen och det påverkade naturligtvis flödet i alla bäckar. Hällarna har flera platåer och med lite vatten gick vi hällarna uppåt.
Jag hade lovat mig själv inför denna resa att inte fotografera så mycket vyer, utan att mer se detaljer. Pär, min vän, lockade mig att se in i hällväggen, med risk att han tycker jag efterapar, men mina bilder är endast en bild, mot hans som bestod av många fler.
Hällarna ligger nära, går fort att nå. Tre besök blev det under veckan.