lördag 31 augusti 2013

Tidig morgon vid Hemsjön

Det är så skönt att morgonen kommer allt senare. Det är mycket lättare att kliva upp halv fem mot tidigare vid halv tre.
För några dagar sedan hittade jag vägen ner till hemsjön. Det visade sig att det bara bara några 100 meter från skogsvägen till sjön.
SMHI hade lovat hyfsat väder och så var det. Lugnt, 8 grader varmt och moln.
På vägen upp till sjön spanade jag ivrigt efter älg. En bit ovanför Lakamark stod den liten pinnoxe ca 20 meter från vägen. Vevade ner rutan, upp med kameran.



 Plötsligt reser sig ytterligare en pinnoxe upp. Så var de två och ingen av den hade bråttom därifrån.






Det är väl inte direkt någon sport att sitta i bilen och fota, men gömsle som gömsle. De var så nära att jag använde 200 mm. Det var skumt, behövde högt ISO, därav bruset i bilderna. Även om de stundvis stod stilla, så tuggade de mest hela tiden. Testade att använda mitt 500 mm, utan stabilisering på frihand. Skärpan blev väl inte okay, men det var svårt att få in rätt läge sittande i bilen.

Jag missade en otroligt vacker himmel vid älgarna, men himlar återkommer oftare än älgar på ca 20 meters håll. Jag lämnade älgarna och for vidare till Hemsjön. Jag har varit här tidigare, men mer i den andra änden av sjön. Höstfärgerna börjar tränga igenom det gula och gröna. Vattnet var alldeles lugnt, ett gäng kanadagäss låg och vilade inför flytten.











En bra start på dagen. Nu blir det tömning av växthuset.


fredag 30 augusti 2013

Lyckad älgspaning

Jag har under sommar och sensommaren varit ute en del i skog och mark,  timmar under skymnings och gryningstid. Under sommaren har inte många älgar varit synliga. De senaste veckorna har mina, våra spaningar blivit allt fler. Cykeln är ett perfekt transportmedel, förutom att det är lite besvärligt att ha kameran dinglande på magen. Har testat ryggsäck och bröstväska, nackdel med ryggsäck är att det tar för lång tid att få upp kameran. Nackdelen med bröstväska är att den tynger ner nacken då jag cyklar. Blir oskönt.
I går kväll var jag ute efter mina vanliga småvägar och plötsligt såg jag något. Jag smög mig fram till ett buskageområde runt en "lägda". En stöddig bit betade lugnt. Vinden låg rätt, problemet var ljuset som var svagt och löven som fanns runt i kring mig. Det var svårt att hitta  någon fri lucka i lövverket. Objektivet hade svårt att hitta skärpa, zoomade in och ut och ljudet!!! På första bilden har han hört objektivet, ser och känner mig inte men funderar över ljudet.
Efter ca fem minuter vänder han sin breda bak mot mig och lunkar iväg. Plötsligt ser jag hans kompis. Båda stannar snällt upp i skogskanten, blänger irriterat över att ha blivit störda i sin måltid.
Nu var det ganska mörkt, tände lyset på cykeln. Tack vare högt ISO så högt som 6400 blev den sista bilden så pass att de fick visa upp sin mäktighet. Vet ni, jag var hög hela kvällen lång efter mötet.







söndag 25 augusti 2013

En helg i Björkenäs

Jag har tillbringat helgen i Dikanäs. Stugan i Dikanäs som andas lugn och ro. Tystnaden bryts någon enstaka gång av förbipasserande bilar. Trots att det är några hundra meter till Skansnäsån, så hörs bruset hit.
Vår och höst är de absolut bästa tiderna här uppe, och nu är verkligen hösten på gång, även om temperaturen varit hög under dagarna. Solen har gassat från en molnfri himmel.
Underbart att vara här, sorgligt att vara på en väns begravning.
Från början var planen att förutom göra vissa arbeten runt stugan, göra någon toppbestigning i grannskapet. Nu sprack det senare eftersom jag cyklade omkull vid min senaste älgspaning och sannolikt är ena stortån av. En riktig vurpa och det enda jag gör illa är ena stortån. Lite svårt att gå, men tur det inte var vristen eller benet.

Cykla kan jag fortfarande göra och det har blivit en längre tur. Jag har haft svårt att hålla mig från det fantastiska morgonljuset och har varit ute både lördag och söndagsmorgon  Inga längre promenader, men det fina med stugan är den nära terrängen runt omkring.

Lördagsmorgon ringde klockan fyra. Det skiljer en hel del mellan Husum och Dikanäs vad gäller solens uppgång. Ute låg dimman tjock. Jag valde att följa Dalsån nedströms. Foten kändes relativt okay, men så hade jag mina stora vinterstövlar på mig. Kängorna var bara att glömma. Tursamt nog är Dalsån en populär fiskeå, och så länge jag följde stigen kändes foten okay.














Söndag morgon tog jag bilen en bit upp efter "Näverlia". Måste spara tån. Finns flera tjärnar inte så långt från vägen. 
Bara några grader varmt, hög klar luft. Kände direkt att det inte var en riktig dimmorgon. Dimslöjorna var tunna och endast en kort stund färgades slöjorna rosa.
Det fanns inte så mycket att fota denna morgon, blev aldrig något spektakulärt ljus, svårt att få till förgrunder och fjälltopparna var långt borta. Spindelnät i tjärnkanten fanns det dock gott om. 
Den höga klara luften rensar ur hjärnan från för mycket tankar, stärker själ och lungor. Tror förbaske mig att tån fick sin del av känslan, trots de varma vinterstövlarna.











söndag 18 augusti 2013

Stugsista


I går kväll var det "Stugsista". Åkte ut tidigt till Skeppsmalen för att njuta av sensommaren på klipporna. Kom ut vid sjutiden. jag hade en fantastisk tur. Vinden låg på och solen värmde gott. Jag blev varm ända in i hjärtat av utsikten, den lena vinden och ljuset.
Insåg att här var det gråfilter som gällde för att få ett mer lugnt vatten. Problemet var att jag även behövde graderat filter.
Mitt runda graderade filter sprack på Kebneturen, det är mer snällt. Använde nu mitt lösa, vilket ger lite mer effekt än vad jag upplevde, men på ett ungefär.
Ljuset förändrades snabbt efter solens nedgång ca kvart i nio. Helt plötsligt fick jag se mig för var jag satte fötterna på klipporna.
Inga marschaller i Skeppsmalen, men i Skagshamn badade hela viken i marschallernas ljus. Stannade till hos en arbetskamrat och satt på hennes brygga och njöt i det varma mörkret.






















fredag 16 augusti 2013

Sommarens Kebnekaisetur

Tidigare har jag gjort två inlägg, ett från bestigningen av Kebnekaise och ett från Tarfala. Jag vill slutföra vår vandring meden sammanfattning och  några sammanfattade bilder.




Efter bara några kilometer från Nikkaluoka öppnar sig fjällvärlden ur björkskogen Jag minns jag fick rysningar av anblicken av Sydtoppen. Den lilla vita sockertoppen, var vårt mål. Just i det ögonblicket kändes Sydtoppen mycket avlägsen.



Toulpagorni´s krater har gäckat mig från start. Dess mycket speciella form år mig att fundera vad det finns för historia bakom kratern. Ingen annan topp har det utseendet.
Wikipedia skriver: Tolpagorni är 1662 meter högt och högst upp finns en fördjupning i berget, påminner om en vulkankrater, vilket inte är fallet. Under våren samlas smältvatten i en sjö på bottnen, som sedan rinner över kanten på kitteln och ner i dalen nedanför. Får inget svar på min fråga på nätet.




Väl framme vid Fjällstationen är det skönt att installera sig. Lyxade till det med middag på hotellet. Kändes som alla batterier måste laddas inför turen till Kebnekaise. Innan vi la oss om kvällen njöt vi av kvällens sista ljusstrålar.

Leden går brant upp över Vierranvarre. Just här tittar vi ner i Singisvagge.

Jag har berättat om vår tur till toppen i ett inlägg, Väljer här  några få bilder för att beskriver känslan. Sten,   rullgrus och branta partier. 



Väl uppe på platån möttes vi av dimma och många människor, som fikade, väntade på klart väder mm.


Korpen

Väl uppe vid Kebnekaise var det att ta vara på minuter, sekunder av utsikten. Plötsligt flög en korp förbi, kändes lite välplacerad. Även en mås flaxade förbi och det kändes ändå mer knepigt.

 Bosse på toppen

Väl uppe på toppen var man ju inte ensam. Trängsel!!!! Det var en häftig, kittlande känsla att ställa sig upp och se ut i dimman. Ytan att stå på var inte många kvadratmeter. Ett snedsteg, huuva!!!!!!!


Utsikt från Sydtoppen

Vy över Ladjovagge

Det var en enorm känsla att se Ladjovagges gröna dal, att fortfarande ha klippsten och rullgrus under fötterna, men nu se slutet!!! 
Att nå fjällstationen, att försvinna in i den varma duschen och gå till dukat bord. Lycka. Tyvärr gjorde tröttheten att det var svårt att njuta och äta av den utsökta maten.



Dagen efter tog vi det bara lugnt. Ljuvligt sommarväder. Inte ofta jag suttit halvnaken i tältöppningen och njutit av en vidunderlig utsikt.
Tarfalajåkk

Jag har ett flertal gånger tittat på en bild på fjällstationen av Claes Grundsten med jåkken i förgrunden pch Toulpagorni bakgrunden. Jag har och hade en önskan om att hitta utsnittet. Så här i efterhand tror jag mig vara på fel ställe, eller rättare sagt det är fel ställe. Bilden jag eftertraktar är sannolikt en telebild, längre ner från Kebnekaise.
Inte helt lätt att ta en bild liggande vid bäcken i fullt solsken, även om timmen var sen, utan stativ.

Mina möss


Tarfala var härligt att se sommartid. Jag har bara varit här skidande. Nu blev ju vädret så att vi inte kunde gå vidare ner i Kuoppervagge, men förhoppningsvis går det flera tåg. planerar för en vecka i Tarfala nästa år, med foto som prioritet.



Vi lämnade Tarfaldalen och gick över passet till Cevvralahktu. Molnen låg fortfarande  lågt när vi passerade högsta punkten i passet.






Efter dagens vandring hittade vi vår gamla tältplats nedan Cievrratjåkka. En fantastiskt fin kväll, om än lite kylig , men med ett fantastiskt ljus.














Det blev många bilder från morgonen. Jag har aldrig sett något liknande. Molnen låg över dalgången. Det var mer likt ett skummande hav. Jag var upp och tittade ut klockan fyra och då var allt vitt. Var så även klockan åtta då vi var på väg ner i skogen mot Nikkaluokta.


 Björkskogen låg i tät dimma. Vi hittade i år lätt stigen och det tog oss några timmar att nå Nikkaluokta.
Årets fjälltur var till ända. Innan vi var framme i Nikkaluokta fanns planen om en fotosafari i Tarfala och en ny toppbestigning om två år, denna gång från Singi.
Drömmar, fantasier är livet.





Island i februari

Island, ett land jag sett oerhört många fantastiska bilder ifrån under alla år. I perioder har jag haft en längtan av att fara dit och upple...